SAABs konkurs är ett faktum. Advokaterna kämpar febrilt för att rädda vad som räddas kan till eftervärlden. D v s till fordringsägarna. Bland tillgångarna räknar man in maskiner, varor (bilar m m), fabriker, fastigheter, verktyg m m. Mer svåruppskattade tillgångsslag som t ex det intellektuella kapitalet blir mer styvmoderligt behandlat. Det handlar om arbetsprocesser, stämning på arbetsplatsen, personalens hälsa, utbildning och arbetsmoral. Allt som är relaterat till människorna alltså.

När människorna försvinner sinar det intellektuella kapitalet.

En ny ägare som kan tillgodogöra sig också det intellektuella kapitalet kan betala mer – fordringsägarna blir nöjdare. Därför borde det ligga konkursförvaltarna varmt om hjärtat att vårda även dessa värden. Hur gör man då det? Finns det ens en plan för hur det ska gå till?

Att vårda det intellektuella kapitalet kräver en hel del arbete. Arbetet består i stor utsträckning av kommunikation. I ett krisläge blir det ännu viktigare att kommunicera, både extern och internt. Därför ter sig lite underligt när man numera går in via SAABs sajt och hittar en enda uppdaterad sida - med torr information av ”juristtyp”. Ser den interna informationen likadan ut så lär det bli svårt att vårda de värden (det intellektuella kapitalet) som inte syns i balansräkningen.

Det borde vara lika självklart som att se till att maskinerna inte rostar och att det inte regnar in i byggnaderna.

Kryssningsfartyget Costa Concordia gick på grund i fredags. Minst 11 personer har hittills förklarats omkomna men ett tjugotal saknas fortfarande. Förloppet var hastigt och tumult utbröt när det kantrande skeppet skulle sätta i livbåtar för evakuering.

Ett antal frågor har redan ställts i samband med katastrofen. För det första undrar man var kaptenen höll hus strax innan grundstötningen. Hade han kontroll på läget eller var det slarv och lättsinne som härskade på det gigantiska skeppet med över 4000 ombord?

Det är också höljt i dunkel varför man informerade om ”elfel” till passagerarna alldeles efter grundstötningen. Det kan tyckas underligt då en modern båt av denna bör ha massor av elektronik ombord som varnar ifall det plötsligt skulle strömma in vatten i båten.

Kommunikationen från rederiets sida är svårbedömd. Företagets hemsidor verkar inte ha klarat den anstormning av besökare som vill ha information om olyckan.

När jag till slut lyckas ladda ner pressmeddelandet från 15 januari har jag också lyssnat på presskonferensen som hölls ned 16 januari. Den innehåller i stora drag samma information som det skriftliga meddelandet – vilket är bra. I det här läget är det viktigt att kommunikationen är lika i alla kanaler.

Själva innehållet i meddelandet kan man dock ha åsikter om. Jag begränsar mig här till några kommentarer om det skriftliga meddelandet.

I detta inleder man med ett avsnitt som visar medkänsla för de drabbade. Detta är bra och viktigt.

I följande stycke talar man om miljökonsekvenserna. Ett samarbete har inletts med ett världsledande specialistföretag inom bärgning – dock utan att nämna företagets namn. Det borde man ha gjort. Öppenhet med just sådana detaljer visar att man inte har något att dölja och gärna visar upp vad som görs. Media ges en bättre möjlighet att följa upp och granska processen.

Det centrala i pressmeddelandet tycks dock vara att få fram sin syn i skuldfrågan. Kaptenen lastas egentligen helt för händelsen. Man säger det rent ut – för att i nästa mening konstatera att det vore olämpligt att kommentera ytterligare med tanke på den pågående polisutredningen!

Bättre hade det varit om rederiet helt hade avstått från spekulationer i skuldfrågan. I synnerhet som man kan uppleva att de talar i egen sak. Rederiets egna åtgärder, regler och rutiner kommer säkerligen också att granskas av utredarna. Obekväma frågor kommer att ställas. Hur kommer det sig att man kunde anställ en så lättsinnig och nonchalant befälhavare? Finns det fler av hans kaliber inom rederiet?

Inför Kristdemokraternas nära förestående riksting är kampen om partiledarposten stenhård. Aftonbladet beskriver det som ”fullt inbördeskrig” med infekterade strider mellan olika falanger. Valet till partiledarposten står mellan Göran Hägglund och Mats Odell, och det hela ska avgöras med en sluten omröstning. Mitt under pågående maktkamp dyker så ”OveTove” upp och attackerar Odell i starka och förklenande ordalag, både på interna forum, i bloggar och på Facebook. ”OveTove” är ett anonymt internettroll – men visar sig dessvärre även vara Kristdemokraternas egen stabschef Henrik Ehrenberg, som dessutom har använt sig av den här debattmetoden under flera år.
Ehrenberg sparkades i förra veckan från stabschefsposten, men behåller sin plats i regeringskansliet.
I måndags diskuterades händelserna i högsta ledningen i Kristdemokraterna, verkställande utskottet (VU). Krav på en intern utredning hade framförts, men VU:s beslut blev att sammanställa en ”samlad redovisning” av de olika turerna.
Göran Hägglund ska ha fått information om händelsen redan före jul, och vidhöll inledningsvis att Ehrenberg skulle sitta kvar. Beslutet om Ehrenbergs avgång kom först efter att en av de påhoppade, riksdagsledamoten Annelie Enochson, krävt att han skulle fråntas alla sina uppdrag.
Även Göran Hägglunds egen trovärdighet har ifrågasatts.
”Jag har inte varit informerad om det här eller kunnat ta ställning till det, därför faller det naturligtvis på Ehrenberg själv. Jag tror också att jag har agerat tydligt kring det här, säger Hägglund” skriver Norrköpings tidningar.
Göran Hägglunds agerande kan man som utomstående bedöma som korrekt och så snabbt som man kan begära. Att snabbt få upp alla fakta på bordet om vad som har hänt är viktigt, och att ställa den ansvarige personen till svars. Diskussioner, följt av ett gemensamt beslut i VU om hur händelserna ska utredas känns också rätt. Om beslutet att behålla Henrik Ehrenberg i regeringskansliet var det rätta kan bara framtiden utvisa. Vad tycker du?

Tre personer inom Svenska Fotbollsförbundet har gett tre olika budskap om situationen kring fotbollsspelaren Alexander Gerndt. I veckan dömdes Gerndt till villkorlig dom och dagsböter för hustrumisshandel.

Förbundet hade sedan tidigare inga strategier för hur en sådan händelse ska hanteras, vilket ledde till att förbundets informationschef, förbundets ordförande och förbundets kapten gav olika svar på vilka följder detta kommer att få.

I en intervju strax efter domen uttryckte informationschefen Jonas Nystedt att det här är ett privat ärende som inte har någon koppling till klubben. Senare beslutar styrelsen att stänga av Alexander Gerndt. Samtidigt visste inte ens fotbollslandslagets förbundskapten Erik Hamrén att domen skulle komma. Hur kunde han missa det?

Ett enkelt och grundläggande tips är att prata ihop sig innan ett medieframtädande, speciellt när personerna i fråga har haft tid att planera vem som bör säga vad. För att undvika otydlighet är det väldigt viktigt att visa en gemensam röst utåt och vara eniga i vad som gäller.

KUNGEN
Ja, behöver vi egentligen skriva nåt mer? KUNGEN. Alla tycks ju redan veta vad det handlar om och har (väl-?) grundade åsikter i frågan.
Och frågan är förstås vilken grad av skörlevnad vår regent ägnat sig åt och hur mycket han visste om sina vänners påstådda kontakter med den undre världen. Aftonbladet hade häromdagen en kort sammanställning av det senaste årets turer kring vår monark för den som vill fräscha upp minnet.
I korthet börjar ”skandalen” med publiceringen av boken Den motvillige monarken av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer, där snaskigheterna radas upp.
Nu kan man ju fråga sig hur den allmänna uppfattningen om kungen egentligen ser ut bland medborgarna. Har boken tagit fram något nytt? Eller är det så att boken, och den efterföljande debatten, bara lyft fram en bild av kungen som de flesta av oss redan hade.
Jag erinrar mig ett antal rykten, halvskandaler och tvivelaktiga framträdande som skett genom åren – och då började det faktiskt långt innan kungen ens blev kung. Festprisse, kvinnokarl och obalanserade uttalanden med politisk touch. Låter det inte lite som Berlusconi….?
Problemet med Carl Gustaf är att han inte kan avsättas på vanligt sätt om vi nu skulle ledsna – en politiker kan vi ju rösta bort vid nästa val om han/hon inte uppfyller våra förväntningar. Kungahuset och successionsordningen har vi tills den dag riksdagen ändrar grundlagarna. Och sådant tar tid.
Svenska folket är ju som bekant delat när det gäller kungahusets vara eller inte vara men det verkar som om de flesta ändå vill bevara den nuvarande ordningen – om bara förtroendet kunde återställas… Republikaner och antirojalister har nog redan sina åsikter men har säkerligen blivit mer övertygade i sin uppfattning.
Om vi ser händelserna som en kris så är det uppenbart att krisen och förtroenderaset är större för kungen själv än för kungahuset som sådant – Kronprinsessan Victoria har t ex i flera sammanhang lyfts fram som en räddning för kungahuset. Men ska skadorna inte bli alltför djupa vill det till att successionen sker snart eller att kungen på ett tydligt och kraftfullt sätt tar initiativet till en upprensning bland ryktena. Här spelar det faktiskt mindre roll vad som faktiskt är sant eller inte. Vad svenska folket främst värderar är uppriktighet och öppenhet. Att kungen gjort fel tror ju redan de flesta så en eventuellt bekräftande sanning kan inte förvärra läget. Vad som stör är undvikande blickar, ovilja att se problemet och taffatta försök att bagatellisera frågan.
Det gillar vi inte !

På 1600-talet fick varje ny student genomgå en deposition, en ceremoni som med dagens språkbruk kallas nollning. Studenten fick gå runt i trasiga kläder, horn och åsneöron och hånades inför en publik. Studenten fick också tjäna en annan, äldre, student. Den här ceremonin förbjöds 1691 när akten urartade.

Men på Lundsberg internatskola finns ceremonin kvar. I veckan rapporterade Aftonbladet att kamratfostran, våld och kränkningar sitter i elitskolans väggar. I artikeln berättar en före detta student hur han blev nerbrottad, slagen av äldre studenter och tvingades till förnedrande situationer. Under invigningen försökte äldre studenter att köra in ett kvastskaft i rumpan på de nya.

Skolans ledning har tidigare dementerat uppgifter om en bestraffningskultur. Men frågan aktualiseras igen efter Skolinspektionens tillsynsrapport. Skolan är minst sagt i blåsväder. För några dagar sedan skrevs den här tweeten:

@alexofwerman: Lundsberg har panik… På gymnasiemässan så var det tomt på elever i deras monter, några trötta representanter i gröna kavajer#lundsberg

Skolans rektor Staffan Hörnberg berättar nu att både styrelsen och ledningen för skolan ser allvarligt på de uppgifter som kommit fram. ”Vi vill dock betona att vi anser att inspektionen till viss del ger en alltför mörk bild av vår verksamhet. Men det viktigaste för oss nu blir att visa att vi tar kritiken på allvar.” Skolan måste bygga upp ett förtroende genom att vidta de åtgärder som Skolinspektionen begär. Detta måste göras till den 28 februari, annars går myndigheten vidare med sanktioner.

En server går ner, ett system kraschar, reservlösningar fungerar inte. Resultatet blir ett antal kunder drabbas av stillestånd eller andra problem i sina verksamheter. IT-systemen är ju som bekant helt avgörande för mängder av processer som för bara några år sedan kunde skötas mer handfast av personalen. Apoteket AB har fått känna av följderna av ett haveri som skedde strax före helgen hos driftleverantören Tieto (en av Nordens största IT-leverantörer).
Går man idag till apoteket (läs: Apoteket AB) är förmodligen receptet elektroniskt och man får vackert vänta tills systemet återhämtat sig. Om man triumferande kan överräcka ett gammaldags pappersrecept ska man ändå inte räkna med att få sin hostmedicin. Lagersystemet numera är IT-baserat och står lika still som allt annat. På några håll lär man dock ha lyckats återstarta gamla system och upprätthåller driften hjälpligt, med stora förseningar som följd. I övrigt tycks rådet vara: gå till någon annat apoteksföretag. Inte ofta ett företag tvingas göra så.
Tieto har fler kunder än Apoteket…
Enligt sajten govdata.se har Tieto bl a Polis, Tullen, Skatteverket och regeringen bland sina kunder och man kan ju oroligt undra hur omfattande IT-kraschen är. Klart är i alla fall att Tieto som leverantör är urviktig för hela samhället. Därför är det naturligt att gå till t ex http://www.krisinformation.se för att möjligen få lite mer kunskap om vad som händer och hur det påverkar samhällsystemen. Där visade det sig dock att den enda information som fanns att tillgå var att IT-systemen i Nacka Kommun drabbats – inte ett ord om Apoteket, Bilprovningen eller andra drabbade. Under ett samtal med krisinformation.se i förmiddags förstod jag att det faktum att just Nacka kommun vad nämnt kan tillskrivas just denna kommuns proaktiva åtgärder. Dom hade helt enkelt följt sina rutiner (eller gjort en riktig bedömning i ett kritiskt läge) och hört av sig till krisinformation.se och talat om vad som hänt – det hade inte de andra. Efter något dygn då den mesta ansträngningen tycks ha koncentrerats på Twitter och Facebook har krisinformation.se kompletterat web-informationen och numera finns också en separat sida  med fylligare information.
Man kan ju undra hur mekanismerna ser ut när ett företag som utför en samhällsvital tjänst flaggar för att något gått fel. Vem får informationen? Endast respektive kund (myndighet, kommun etc) eller går incidentrapporterna också till någon central enhet som ansvarar för samhällsinformation övergripande ? Även om man måste ha förståelse för konkurrens- och sekretessfrågor så är det just här som det kan gå snett. En allvarlig incident sker och det är upp till de drabbade att informera separat och först senare sammanställs hela bilden i ett samhällsperspektiv. Omfattningen torde ha stått klart för åtminstone Tieto redan på ett tidigt stadium men kanske hoppades man att saker och ting skulle ”lösa sig” innan hela bilden blev känd…?

Sverre Sverredal och Jeanette Fors-Andrée samtalar om de första åtgärderna vid en befarad krishändelse sett i ljuset av de senaste veckornas rubriker kring Carema Care och KRIS (Kriminellas revansch i samhället).

Under de senaste veckorna har vårdföretaget Carema Care varit i fokus. Carema Care har fått hård kritik för skötseln av ett antal äldreboenden (däribland Koppargården) där vanvård av gamla och sjuka har pågått, bemanningen varit för låg och hygienen undermålig. I media har rubrikerna varit som dödsstötar:

“Döende lämnades framför tv:n“, “De tjänar på vanvård av gamla och sjuka“, “Staden säger upp avtal med Carema“ och “Äldre tvingas sitta i nedkissade blöjor“. Stormen av kritik har varit minst sagt hård.

Ändå har Carema Care, under bara några få dagar, lyckats vända den negativa mediebilden till sin fördel. Nu lyder rubrikerna snarare så här:

“Carema vill stå för något nytt i svensk äldreomsorg“, “Regeringen varnades för riskerna“ och “Regeringen reagerade sent på kritik“.

Fokus har förskjutits från det enskilda företaget Carema Care, till ett bristande ansvar bland politiker och ett allmänt problem i svensk äldreomsorg. Det kan ligga många faktorer bakom den vändningen. Men här vill vi framför allt lyfta fram Carema Cares satsningar i digitala medier som en av orsakerna.

När SVT Dokument Inifrån och DN började granska äldreboendet Koppargården, var man på Carema Care snabb med att bemöta kritiken via de egna kanalerna. På sajten www.carema.se tillkom en puffruta med texten ”Med anledning av uppgifter i media: Carema Care svarar på den kritik som har riktats mot oss i media under den senaste tiden”. Puffrutan leder i sin tur vidare till krisbloggen “Nystart: Koppargården” som startades som en direkt reaktion på medierapporteringen om Carema Cares verksamhet vid Koppargården.

Genom att starta krisbloggen så tidigt kunde Carema ta emot frågor, bemöta kritiken och visa vilka konkreta åtgärder som vidtas för att förbättra situationen. Till exempel skriver man att det har inrättats två nya roller: en kundombudsman och en kurator som ska agera handledare till medarbetare och utgöra en del i närståendekontakten. På krisbloggen finns också länkar till nyhetsartiklar om Carema och information från möten med boende och anhöriga. Både kritik och beröm lyfts fram. Löpande kommenterar Carema Care de artiklar som de anser innehålla felaktig information eller där det finns behov att förtydliga.

Eftersom debatten kom att bräddas till att omfatta betydligt mer än Koppargården har Carema Care startat ännu en blogg – Carema Care Dokument Inifrån – där man gör inlägg i debatten. Carema Care är med i spelet och styr diskussionerna genom att vara uppriktig i de egna kanalerna:

”Många, men långt ifrån alla, av de brister som media framfört mot Koppargården överensstämmer med vår bild av verkligheten. Det var vi själva som fann dem och presenterade dem. Vi är de första att erkänna att det funnits brister på Koppargården, men vi har i full transparens genomfört en rad åtgärder för att försöka ställa dessa till rätta.”

Häromdagen framkom det i pressen att ordföranden i den ideella föreningen KRIS, Kriminellas revansch i samhället, i Örebro, har en lyxutrustad Audi Q7 som firmabil. Nu skriver tidningen Aftonbladet att Lasse Liljegren också fått sina fortkörningsböter betalada av föreningen. Han ska också ha fått ett gratis gym i sin villa.
Vid ett samtal som jag hade med Christer Karlsson, förbundsordförande i KRIS (samordnande organ för KRIS lokalföreningar i landet), talade vi om vilka eventuella regler eller värderingar som det brutits emot. KRIS har bl a som ledord
”Hederlighet
Innebär att du inte begår brott. Att du är ärlig mot andra och dig själv efter bästa förmåga. Att hela tiden sträva efter att bli ett föredöme för andra i samma situation som du.”
Även om det som Lars Liljegren lastas för inte är ett brott i formell mening så kan han anklagas för att bryta mot sin egen förenings etik/moralbegrepp. Ett brott som för övrigt många politiker anses ha begått – girighet är inte en kriminell handling i sig men är ytterst förkastlig i de flesta kretsar.
Nu kan man ju fundera på vilka kretsar som är normgivande för en förening som KRIS. Att visa upp en företrädare för föreningen som kör omkring i en flashig bil eller på exklusiva motorcyklar iklädd tunga guldkedjor UTAN att leva kriminellt, är kanske hoppingivande och en god förebild. I synnerhet för en ung person som fortfarande har möjlighet att välja ”den smala vägen” i livet. Detta är förstås särskilt angeläget då det är att betrakta som KRIS viktigaste målgrupp.
Problemet är förstås att KRIS, precis som de flesta, inte bara har en målgrupp. Man är för sin verksamhet beroende av en mängd andra t ex allmänheten, politiker, sponsorer och statliga myndigheter med vilka man samverkar, tar emot bidrag från eller är beroende av gynnsamma beslut. Det är sannolikt så att i dessa intressegrupper attraheras (eller skräms) av helt andra attribut och framtoning än själva huvudmålgruppen (före detta kriminella). Med sådana förutsättningar är det extra viktigt att noga tänka igenom på vilket sätt man vill synas och uppfattas.
En ytterligare komplikation i sammanhanget är måhända den långdragna konflikt som fortfarande mellan KRIS och X-Cons. X-cons bildades för några år sedan som en utbrytning ur KRIS med huvudskillnaden att man tolererar viss användning av t ex triangelmärkta läkamedel i rehabiliteringen av missbrukare – något som KRIS säger absolut nej till. Det går rykten om incidenter, beskyllningar, anmälningar och motanmälningar som omväxlande påminner om pojkårens röda och vita rosen-lekar och rena gängkrig. Tittar man på X-cons hemsida ser man också att ett nytt ”kontor” just ska öppna denna vecka i – jo just det, Örebro! Den konspiratoriskt lagda skulle kunna se kopplingar till veckans negativa skriverier om KRIS Örebro-förening samtidigt som en annan förening, med samma huvudmålgrupp försöker etablera sig inom samma område (terrirorium…). Men så kan det väl inte vara…?