Veckans Kris: USA och Islam

Ambassader brinner, tårgasmolnen hopas och människor dör på gatorna.

En islamfientlig film har satt världen i brand igen. Svenska medier har valt att inte visa den. Det visar sig dock att den publicerats på youtube redan för två månader sedan! Den har fått över 27 000 kommentarer. Muslimer världen över rasar.

Filmen är dock ett uppenbart fejk!

Varje gång profetens namn nämns, är det med en dubbad – och till filmen illa synkad – röst. Det innebär att filmen i sig, om den nu existerar i en längre version än dessa 13 minuter, handlar om något helt annat och någon helt annan än profeten Muhammed. Den som ursprungligen gjorde filmen har vare sig Koranen, Muhammed eller Islam med i manusreplikerna.

Kanske är det ett gäng high school–ungdomar som fått tag i filmmaterialet och lagt på lite ”kul” effekter utan tanke på att sätta världen i brand. Eller någon som gör allt för att blåsa liv i motsättningarna mellan USA och den muslimska världen.

Vad som är bekymmersamt är förstås hur president Obama hanterar situationen. Han har tydligt fördömt de våldsamheter som ledde till flera personers, däribland USA:s ambassadör i Libyen, död. ”De som gjort det ska ställas till svars”. När det gäller den omedelbara orsaken, filmen, blir det inte lika tydligt. Han kan förstås inte säga att den som skapat filmen, i dess nuvarande skick, gjort fel – där sätter yttrandefriheten stopp. Däremot borde han markera att USA inte står bakom, att synen inte stämmer med USA:s och att tolerans och religionsfrihet är grundpelare i den amerikanska samhällssynen.  Detta borde ha sagts redan i samband med uttalandena om dödsfallen. Men då fokuserades budskapet på att höja säkerheten kring amerikanska utsända världen över. Visserligen nämndes det i förbigående och berördes också av utrikesminister Hillary Clinton, men det hade gjort större nytta om Obama själv tog upp det.

Detta är ett exempel på när påhittade händelser eller fakta får långtgående konsekvenser. Så blir det ofta när det finns underliggande problem och misshälligheter som pyr och bara väntar på ett syretillskott för att flamma upp till full storm.

Sverre Sverredal

Veckans Kris: Fake-tweet avgjorde presidentval

Under 2011 ägde ett presidentval rum på Irland. Entreprenören och TV-kändisen Sean Gallagher hade ett rejält försprång och skulle enligt vadhållningsbyråerna bara lugnt ha väntat på valdagen och promenerat in i presidentpalatset. Vad som hände var att en TV-debatt som direktsändes fick in ett twitterinlägg där det påstods att ett ”brunt kuvert” skulle ha överlämnats till kandidaten och att den som lämnat de förmodade pengarna skulle dyka upp på vid ett senare tillfälle för att konfrontera Gallgher. Inlägget kom från ett twitterkonto tillhörande en av motståndarkandidaterna. Det visade sig senare att inlägget var fejkat och sanningshalten av det som påstods kunde inte bevisas.

Bruna kuvert (brown envelopes) är ett vedertaget begrepp på Irland som innebär mutor och svarta pengar. Det är ett seglivat problem och svärtar ner en hel del av debatten. Kopplingar till den ekonomiska krisen och det ”politiska myglet” har blivit många politikers fall den senaste tiden och det hör snarast till regeln än undantaget att kända makthavare anklagas för oegentligheter. Gallghers stora utmaning var att twitterinlägget pekade på hans koppling till Fianna Fail – partiet som framförallt kopplas till oegentligheter och den ekonomiska katastrof som plågat irländarna de senaste åren.

När väl valet var över hade den givna vinnaren förlorat. Inte så mycket på grund av innehållet i anklagelserna som på oförmågan att hantera frågorna. En falsk anklagelse fick ett grumligt svar i direktsänd TV och skadan var ohjälplig. Ingen vill ha en företrädare som inte kan hantera media!

Sverre Sverredal