Veckans kris: SAS – vinna eller försvinna?

Efter många års kämpande mot lågprisbolag och andra starka konkurrenter verkar nu SAS ha kommit till vägs ände. Stora krediter ska förlängas och långivarna kräver förändringar i lönenivåer och anställningsformer. Bolaget måste en gång för alla ställa om till en ny struktur med kostnader som motsvarar konkurrenternas.

Många tvivlar dock på att bolaget ska lyckas och SAS vd, Rickard Gustafsson, som framträdde i Aktuellt i veckan, fick bland annat frågan om kunderna nu vågar boka en biljett med SAS med tanke på konkurshotet. Rickard Gustafsson försökte undvika ett direkt svar men sa till slut ”Jag kan inte stå och bedöma vad olika personer ska göra”.

Ett oroande svar som inte alls speglade den självsäkerhet och målmedvetenhet som kom fram i den övriga intervjun. Nu fick man snarare en känsla av att han ville rädda sin heder om det senare visar sig att det faktiskt blir en konkurs.

Han har förstås ett utomordentligt svårt uppdrag men i den stund han inte till 100 procent visar att han tror på sina egna förslag till åtgärder, gör sådana uttalanden att förtroendet raseras.

Kriskommunikation kräver ärlighet – men också fullständigt överensstämmande i alla budskap. Ska det kommuniceras övertygelse om att allting kommer att gå bra måste det genomlysa all kommunikation, också när det gäller bokningsråd till kunderna!

Sverre Sverredal

Veckans Kris: Fängelse för fel prognos

Staden L’aquila i Italien jämnades den 6 april 2009  med marken i en jordbävning . Hundratals omkom och många fler skadades.

Drygt tre år senare har en Italiensk domstol dömt en grupp forskare och tjänstemän till långvariga fängelsestraff med anledning av felbedömningar av riskerna. Forskarvärlden häpnar. I en protest mot domarna upplyser man om att det inte med säkerhet går att förutsäga en jordbävning och att större skalv i en jordbävningsregion aldrig kan uteslutas.

Om man ser fängelsedomarna som ett brottsförebyggande straff måste slutsatsen för vetskapsmännen bli ”varna hellre en gång för mycket än en gång för lite”. 

Mottagare av framtida kriskommunikation och varningsmeddelanden kommer att  få det svårt att värdera informationen. Ska man tro på ”ropet om vargen” eller är det en tjänsteman som är rädd om sitt eget skinn?

En fungerande kriskommunikation måste bygga på ett förtroendefullt och delegerat ansvarstagande grundat i gemensamma förutsättningar och spelregler. Straff för felaktiga spådomar hör hemma i medeltiden!

Sverre Sverredal