Överraskningsmomentet infinner sig nästan alltid, även om man har förberett sig. Det beror ofta på:
- Tidsfaktorn – trodde inte att det skulle hända NU!
- Att krisen faktiskt var OVÄNTAD och/eller OÖNSKAD
- Omfattningen av det som hände var STÖRRE/VÄRRE än väntat!
- Snabbt och ovisst händelseförlopp. Utgången är oviss, man vet inte vad som är ”bäst att göra” och man ”slåss ofta med klockan” – pressen kan leda till handlingsförlamning.
- De vanliga handlingsmönstren räcker inte till för att lösa situationen – det måste till ordinära insatser, t.ex. stöd utifrån, fler resurser och specifik kompetens.
- Starka känslor och reaktioner – sorg, rädsla, ilska…
Förutom att lösa den faktiska krisen är det också viktigt att prata om det som händer och hitta en väg framåt. Ibland kan man behöva stöd i sitt krisarbete. Det är starkt att söka hjälp! Och kom ihåg: Kriser och sorgreaktioner är normala – man är inte sjuk bara för att man är ledsen…