Veckans kris: Svenska Fotbollsförbundet

Tre personer inom Svenska Fotbollsförbundet har gett tre olika budskap om situationen kring fotbollsspelaren Alexander Gerndt. I veckan dömdes Gerndt till villkorlig dom och dagsböter för hustrumisshandel.

Förbundet hade sedan tidigare inga strategier för hur en sådan händelse ska hanteras, vilket ledde till att förbundets informationschef, förbundets ordförande och förbundets kapten gav olika svar på vilka följder detta kommer att få.

I en intervju strax efter domen uttryckte informationschefen Jonas Nystedt att det här är ett privat ärende som inte har någon koppling till klubben. Senare beslutar styrelsen att stänga av Alexander Gerndt. Samtidigt visste inte ens fotbollslandslagets förbundskapten Erik Hamrén att domen skulle komma. Hur kunde han missa det?

Ett enkelt och grundläggande tips är att prata ihop sig innan ett medieframtädande, speciellt när personerna i fråga har haft tid att planera vem som bör säga vad. För att undvika otydlighet är det väldigt viktigt att visa en gemensam röst utåt och vara eniga i vad som gäller.

Veckans kris: Kungen

Illustration: Sverre SverredalKUNGEN
Ja, behöver vi egentligen skriva nåt mer? KUNGEN. Alla tycks ju redan veta vad det handlar om och har (väl-?) grundade åsikter i frågan.
Och frågan är förstås vilken grad av skörlevnad vår regent ägnat sig åt och hur mycket han visste om sina vänners påstådda kontakter med den undre världen. Aftonbladet hade häromdagen en kort sammanställning av det senaste årets turer kring vår monark för den som vill fräscha upp minnet.
I korthet börjar ”skandalen” med publiceringen av boken Den motvillige monarken av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer, där snaskigheterna radas upp.
Nu kan man ju fråga sig hur den allmänna uppfattningen om kungen egentligen ser ut bland medborgarna. Har boken tagit fram något nytt? Eller är det så att boken, och den efterföljande debatten, bara lyft fram en bild av kungen som de flesta av oss redan hade.
Jag erinrar mig ett antal rykten, halvskandaler och tvivelaktiga framträdande som skett genom åren – och då började det faktiskt långt innan kungen ens blev kung. Festprisse, kvinnokarl och obalanserade uttalanden med politisk touch. Låter det inte lite som Berlusconi….?
Problemet med Carl Gustaf är att han inte kan avsättas på vanligt sätt om vi nu skulle ledsna – en politiker kan vi ju rösta bort vid nästa val om han/hon inte uppfyller våra förväntningar. Kungahuset och successionsordningen har vi tills den dag riksdagen ändrar grundlagarna. Och sådant tar tid.
Svenska folket är ju som bekant delat när det gäller kungahusets vara eller inte vara men det verkar som om de flesta ändå vill bevara den nuvarande ordningen – om bara förtroendet kunde återställas… Republikaner och antirojalister har nog redan sina åsikter men har säkerligen blivit mer övertygade i sin uppfattning.
Om vi ser händelserna som en kris så är det uppenbart att krisen och förtroenderaset är större för kungen själv än för kungahuset som sådant – Kronprinsessan Victoria har t ex i flera sammanhang lyfts fram som en räddning för kungahuset. Men ska skadorna inte bli alltför djupa vill det till att successionen sker snart eller att kungen på ett tydligt och kraftfullt sätt tar initiativet till en upprensning bland ryktena. Här spelar det faktiskt mindre roll vad som faktiskt är sant eller inte. Vad svenska folket främst värderar är uppriktighet och öppenhet. Att kungen gjort fel tror ju redan de flesta så en eventuellt bekräftande sanning kan inte förvärra läget. Vad som stör är undvikande blickar, ovilja att se problemet och taffatta försök att bagatellisera frågan.
Det gillar vi inte !

Veckans kris: Lundsberg internatskola

Illustration Sverre Sverredal

På 1600-talet fick varje ny student genomgå en deposition, en ceremoni som med dagens språkbruk kallas nollning. Studenten fick gå runt i trasiga kläder, horn och åsneöron och hånades inför en publik. Studenten fick också tjäna en annan, äldre, student. Den här ceremonin förbjöds 1691 när akten urartade.

Men på Lundsberg internatskola finns ceremonin kvar. I veckan rapporterade Aftonbladet att kamratfostran, våld och kränkningar sitter i elitskolans väggar. I artikeln berättar en före detta student hur han blev nerbrottad, slagen av äldre studenter och tvingades till förnedrande situationer. Under invigningen försökte äldre studenter att köra in ett kvastskaft i rumpan på de nya.

Skolans ledning har tidigare dementerat uppgifter om en bestraffningskultur. Men frågan aktualiseras igen efter Skolinspektionens tillsynsrapport. Skolan är minst sagt i blåsväder. För några dagar sedan skrevs den här tweeten:

@alexofwerman: Lundsberg har panik… På gymnasiemässan så var det tomt på elever i deras monter, några trötta representanter i gröna kavajer#lundsberg

Skolans rektor Staffan Hörnberg berättar nu att både styrelsen och ledningen för skolan ser allvarligt på de uppgifter som kommit fram. ”Vi vill dock betona att vi anser att inspektionen till viss del ger en alltför mörk bild av vår verksamhet. Men det viktigaste för oss nu blir att visa att vi tar kritiken på allvar.” Skolan måste bygga upp ett förtroende genom att vidta de åtgärder som Skolinspektionen begär. Detta måste göras till den 28 februari, annars går myndigheten vidare med sanktioner.