Veckans Kris: Försvarslöst

Den nyss inträffade incidenten över Östersjön då ryska flygplan övade attack på Sverige väcker frågor om kommunikation.  Det intresse som hotas, eller kan komma att hotas, handlar om förtroendet. Sverige ska kunna försvara sitt territorium. Det förtroendet ska både invånarna i landet och utländska intressenter känna och det är Sveriges regering som bär ansvaret för att målet nås. I dagens läge växer dock frågetecknen om såväl ambition som förmåga.
Företrädare för både försvaret och regeringen tonar ner krisläget i stor enighet. Trots det får deras lugnande ord ändå inte något genomslag hos vare sig media, oppositionen eller gemene man.
I lagtexten om Sveriges försvar kan vi bland annat hitta:

  • Försvarsmakten ska upprätthålla och utveckla ett militärt försvar…
  • Försvarsmakten ska kunna upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet…
  • Försvarsmakten ska med myndighetens tillgängliga resurser kunna påbörja en insats omedelbart efter beslut…

 

Det är för de flesta av oss svårt att förstå hur vi ska kunna försvara ”avvisa kränkningar” om vi inte har ett enda flygplan i beredskap en vanlig påskhelg.
Kriskommunikationen borde inriktas på att förklara för oss medborgare att det inte alls är någon fara med Ryssarnas övningar. Vi har inget att frukta och eventuellt vapenskrammel är inte riktat mot oss utan är avsett för någon annan. Kanske är det bara den ryska allmänheten som ska förstå att Ryssland är störst och vackrast?
Ett annat alternativ är att vi tar hoten på allvar och snabbt reagerar genom beslut om skyndsam återupprustning av det svenska försvaret – eller ansluter oss fullt ut till NATO. I det första fallet rör sig dock om en process som kommer att ta många år att genomföra.
I vilket fall bör den svenska regeringen ta osäkerheten på allvar. Som läget är nu stämmer inte ambitionen med förmågan, och sådant ser vi faktiskt – vi vanliga medborgare.

Sverre Sverredalопарышинтернет маркетинг онлайнпродвижение сайта яндекс самостоятельноserebro купитьplaces of russiaдоставка карго

Veckans Kris: Koreakrisen


Ända sedan koreakriget 1950-1953 har världen förundrats över den märkliga situation som rått på Koreahalvön. På samma gång krig och fred. Svält och överflöd. Sanning och lögn. Ett folk delat på mitten av den 38:e breddgraden.
Det är lätt att dras med när medierna brassar på med krigsrubrikerna. ”Vapenstilleståndet upphävt”. ”Omedelbar krigsrisk”.
Sveriges påverkan vid ett eventuellt krigsutbrott kan vid första anblick verka minimalt. Korea ligger ju trots allt på andra sidan jordklotet och vi borde inte bli måltavla vid tänkbara krigshandlingar. Men verkligheten är en annan. En väpnad konflikt skulle omedelbart dra in USA och om så sker kommer inte Kina, eller för den skull Ryssland, förbli opåverkat. Inte nödvändigtvis så att länderna med full kraft skulle anfalla varandra med kärnvapen, men osäkerheten och misstänksamheten skulle få direkta effekter på världshandeln och ekonomierna. I det läget skulle även Sverige som en liten randstat i sammanhanget, få se sina ekonomiska förutsättningar starkt påverkade.

Continue reading