Veckans Kriskommunkation Förfalskade bilder

I den årliga tävlingen anordnad av World Press Photo för bästa fotojournalistiska bild vann svensken Paul Hansen, DN-fotograf. Hans bild ”Gaza burial” skildrar begravningståget efter två dödade småpojkar med den manliga delen av släkten trängandes fram i en trång gränd i Gaza. Förtvivlan och sorg utstrålas i de dramatiskt fångade ansiktena hos de sörjande. Dessförinnan hade han också vunnit utmärkelsen ”Årets bild” utdelat av Pressfotografernas Klubb för samma bild.
Problem uppstod dock nyligen då det påstods att bilden är en förfalskning. Eller åtminstone varit utsatt för så omfattande bildbehandling att det bryter mot både tävlingsregler och fotoetiska begrepp.
Paul Hansen har senare, med hjälp av bland annat tävlingsansvariga på WPP kunnat visa att otillåten manipulering inte alls skett och sålunda blivit rentvådd från misstankarna.
Ett tillstånd som kan beskrivas som kris skulle kunna uppstått för ett antal intressenter. Först och främst fotografen som kan komma att misstänkliggöras införas framtida uppdrag och anställningar. Hans arbetsgivare, i detta fall DN, har också ett intresse av att anställda håller sig till reglerna – annars kan läsarna komma lite mindre till tidningen än tidigare.
Tävlingsarrangörerna, Pressfotografernas Klubb respektive World Press Photo, är beroende av att deras regler upprätthålls. Annars kommer intresset för tävlingarna att minska snabbt.
Även allmänheten, d v s den tidningsläsande och bildkonsumerande allmänheten, är intressent. Vårt förtroende till media skulle allvarligt försämras om det visade sig att tidningar tar in bildmaterial som inte visar en ”sann” verklighet.
Som jämförelse kan man studera en liknande historia då den prisbelönte fotografen Terje Hellesö för ett par år sedan ertappades med att ha grovt manipulerat flera bilder. I det fallet var förstås han själv, hans familj och till viss del Naturvårdsverket, som använt en av bilderna i en central kampanj, närmast drabbade. Primära intressenter. Däremot kan man säga att allmänhetens intresse snarast kännetecknades av allmän nyfikenhet snarare än något som i grunden påverkar samhället.
För en organisation som drabbas av en liknande kris är det viktigt att kunna skilja ut de riktiga intressenterna i sammanhanget. Först då kan man effektivt styra kommunikationen så att de gör mest nytta i förhållande till verksamhetsmålen. När media slår upp sina rubriker och allmänhetens nyfikenhet tilltar är det lätt att ryckas med genom snabba kommentarer, aktiviteter i sociala medier och hastigt sammankallade presskonferenser. Då är det klokt om man redan analyserat situationen och gjort en uppskattning av de verkliga skadeverkningarna och definierat vilka de viktigaste intressenterna är.

Sverre Sverredal