Det berömda citatet lär härstamma från Aischylos cirka år 450 f.Kr och har lyfts fram oändliga gånger under sekler av krig och oroligheter. Kriget i Ukraina aktualiserar åter det gamla uttrycket och man kan också, som bland andra Catharina Drougge uttryckt det, komplettera det med att det andra offret är semantiken. Det vill säga att innebörden av ord och begrepp upphör att existera i vedertagen form och ges nya betydelser av krigets aktörer. Ett krig är inte ett krig utan en ”speciell militär operation”.
Närliggande kommer frågan om aktörernas möjlighet till påverkan av motståndaren. Och frågan om hur vi ska förhindra ”felaktig” information att nå oss.
I en välformulerad ledare i Svenska Dagbladet (26 september 2022) resonerar Staffan Dahllöf kring följderna av att EU:s ministerråd har förbjudit spridning av innehållet i ryska Russia Today och Sputnik. Konsekvenserna av detta har bland annat lett till att vi här inte kan länka till dessa kanaler och själva bilda oss en uppfattning om innehållet.
Det tveksamma i beslutet har påpekats redan kort efter ikraftträdandet av Aftonbladet , Sveriges Radio och andra medier men än så länge tycks de flesta ense om att vi ska förskonas från ”felaktigheter”. Kanske för att inte förledas att tvivla på vår egen uppfattning om vad som är rätt eller fel i den uppenbara situationen som råder – ett pågående brutalt överfall på en suverän stat mitt i Europa.
Frågan om konflikten mellan tryckfrihet, yttrandefrihet och att skydda oss mot främmande makts påverkan har också belysts i utredningen ”Förstärkt skydd för uppgifter av betydelse för ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i” (SOU 2017:70). I denna konstateras torrt att
Inget hindrar ryska eller andra utländska aktörer att etablera medier i Sverige som sedan omfattas av det svenska grundlagsskyddet. Från en sådan plattform kan de sedan bedriva säkerhetshotande inhämtning och påverkan mot Sverige och svenska intressen, EU och Nato.
Ja, det gällde alltså fram till det att EU fattade det ovan nämnda beslutet och Post & Telestyrelsen valde att följa beslutet – i strid mot Nätneutralitetsförordningen. Frågan är när vi åter anses myndiga nog att själva bedöma, värdera och ta del av ”felaktig” information.
