SAABs konkurs är ett faktum. Advokaterna kämpar febrilt för att rädda vad som räddas kan till eftervärlden. D v s till fordringsägarna. Bland tillgångarna räknar man in maskiner, varor (bilar m m), fabriker, fastigheter, verktyg m m. Mer svåruppskattade tillgångsslag som t ex det intellektuella kapitalet blir mer styvmoderligt behandlat. Det handlar om arbetsprocesser, stämning på arbetsplatsen, personalens hälsa, utbildning och arbetsmoral. Allt som är relaterat till människorna alltså.
När människorna försvinner sinar det intellektuella kapitalet.
En ny ägare som kan tillgodogöra sig också det intellektuella kapitalet kan betala mer – fordringsägarna blir nöjdare. Därför borde det ligga konkursförvaltarna varmt om hjärtat att vårda även dessa värden. Hur gör man då det? Finns det ens en plan för hur det ska gå till?
Att vårda det intellektuella kapitalet kräver en hel del arbete. Arbetet består i stor utsträckning av kommunikation. I ett krisläge blir det ännu viktigare att kommunicera, både extern och internt. Därför ter sig lite underligt när man numera går in via SAABs sajt och hittar en enda uppdaterad sida – med torr information av ”juristtyp”. Ser den interna informationen likadan ut så lär det bli svårt att vårda de värden (det intellektuella kapitalet) som inte syns i balansräkningen.
Det borde vara lika självklart som att se till att maskinerna inte rostar och att det inte regnar in i byggnaderna.